Det här med redigering
Ljudboken av min nya roman Skuggfödd släpptes för ett par veckor sedan och nu finns även den tryckta boken i handeln.
Vilket är jätteroligt!
Men för min egen del så har jag svårt att fokusera på det. Jag måste påminna mig själv att Skuggfödd är en sprillans ny berättelse för alla läsare. För mig är det en gammal bok.
Jag håller på att redigera nästa nästa roman, vilket innebär att det är den berättelsen jag tänker på. Så är det nog för många författare, att när en bok väl kommer ut så har man redan påbörjat arbetet med nästa bok och då är den nya berättelsen som tar upp det mesta av ens fokus.
Jag har ett kluvet förhållande till redigering.
Å ena sidan är det nu som bitarna börjar läggas på plats. Det blir en sammanhängande berättelse och en bra dag kan det kännas som att berättelsen hela tiden blir bättre.
Å andra sidan känner jag ofta mer press under redigeringen. Det är nu det är meningen att det ska bli bra. Att det ska förvandlas från en löst sammanhängande samling ord till en spännande berättelsen som lockar till läsning. Det kan vara paralyserande ibland, när ambitionen är större än kapaciteten.
Det är också vara frustrerande när jag kör fast. När jag hamnar i problem som jag inte kan skriva mig ur. Jag behöver tänka igenom vad som inte fungerar och hur jag kan hitta en lösning på det. Sånt kan ta tid, och det kan vara tröstlöst att sitta fast i ett sådant problem.
Samtidigt vet jag att det är en del av processen, och i slutändan är det värt att ta tid på sig för att få ihop alla trådar. Men det är också viktigt att ha mål, och jag ger mig själv max två månader på att få färdigt nästa utkast.
Så. Nu har jag lovat. Fan också …