Kalldrag i Danmark och Zonen vi ärvde

Kold træk_cover_CMYKIdag släpps Kalldrag i Danmark vilket innebär att jag numera kan kalla mig en ”internationell författare”. 🙂

Det är så overkligt att jag knappt kan tro det. Jag är väldigt spänd på vad de danska läsarna ska tycka om ”Kold træk”, men jag hoppas så klart att jag kommer att skrämma vettet ur dem.

Den 10-12 november är det bokmässa i Köpenhamn. Jag tänkte åka dit för att lansera boken och jag hoppas att jag träffar en massa läsare där.

Men innan dess är det bokmässa i Göteborg! Det ska bli så kul att träffa alla vänner som jag bara ser på mässor och konvent. Varför bor ni på så konstiga platser, hörrni? 😉

ZVA_banner_600x600pxDär smygsläpps också ”Zonen vi ärvde” – en Mutant År Noll-antologi som jag och de begåvade kollegorna i skrivargruppen Fruktan skrivit. Vi kommer att signera både fredag och lördag i Fria Ligans monter som ligger i Fantastikgränden.

Jag har två noveller med i antologin. ”Observatören” som handlar om en robot som bevakar en ark (den gavs också ut som ett stretchgoal inför lanseringen av Mutant Maskinarium), och ”Hemlängtan”, som handlar om Kami, en zonstrykare som beger sig lite för långt ut i zonen och hittar en övergiven byggnad som verkar lite för bra för att vara sann.

13superskurkar Senare kommer också ”13 svarta sagor om superskurkar” från Swedish Zombie, där min novell ”Killswitch” är en prequel till min novell ”Pandemonium” från ”13 svarta sagor om superhjältar”.

Förutom det så är jag äntligen klar med min nästa roman. Titeln är än så länge intern, men jag hoppas kunna komma med lite mer nyheter kring den snart.

DÄR UTE I MÖRKRET är tillbaka

För ganska precis fem år sedan debuterade jag som romanförfattare. Där ute i mörkret var en bok som jag jobbat på i flera år och skickat till otaliga förlag, men precis när jag hade gett upp tanken på att just den boken skulle bli utgiven hörde ett litet förlag av sig och var intresserade.
Boken gavs ut, men endast som e-bok. Förlaget jobbade enbart med e-böcker.

duim_omslag_1400px_300dpi

Nytt omslag

För lite drygt ett år sedan fick jag beskedet från förlaget att de inte skulle hålla på med romaner längre, och tog bort alla sina romantitlar från handeln. Alltså fanns Där ute i mörkret inte längre tillgängligt någonstans.

Vilket var synd. Jag har hört från flera som läst Kalldrag att de skulle vilja läsa mer av vad jag har skrivit, men när min debutroman inte längre går att få tag på blir det ju lite svårt. De är tvungna att vänta på min nästa roman (ja, den är snart klar), men processen att ge ut böcker är tidskrävande, och jag själv vill också att Där ute i mörkret ska finnas tillgänglig.

Men samtidigt har jag utvecklats som författare, något som blev tydligt när jag läste igenom mitt originalmanus av Där ute i mörkret, och jag tänkte att om jag ska ge ut den igen så ska jag åtminstone gå igenom texten så att den är i så bra skick som möjligt, utan att för den skull ändra på berättelsen. Jag tycker inte om när upphovspersoner gör sånt, ändrar på redan färdiga berättelser för att de ”har ändrat sig”, eller ”kommit på nåt bättre sätt”.

Så den är nya uppdaterade utgåvan är precis samma historia som den alltid varit. Jag har skalat bort en del repetitioner, rätat ut språket med hjälp av min fantastiska redaktör Frida Eriksson och anlitat samma briljanta omslagsdesigner som gjorde omslaget till Kalldrag – Cecilia Pettersson på Pica Pica Design – för att göra ett nytt omslag till boken.

omslag_dar-ute-i-morkret

Ursprungligt omslag

Jag har helt enkelt gjort mitt yttersta för att blåsa nytt liv i den här boken, utan att ändra på berättelsen.

Och för att hedra det faktum att boken tidigare enbart funnits som e-bok så släpper jag e-boken först. Från och med på måndag den 12:e juni finns den den utgåvan av Där ute i mörkret tillgänglig där du köper e-böcker och på biblioteken.

Men det är inte allt. Jag väntar just nu på att provtrycket av pocketen ska levereras, och om allt ser bra ut så ska det inte dröja så lång tid innan den även finns i pocket för första gången någonsin. Säg i slutet på juni för att vara säker.

Att färdigställa ett bokmanus

Nästa bok börjar ta form.

img_4080

Min iPad på mitt ”kontor”

Redan innan Kalldrag kom ut hade jag ett råmanus ”färdigt”, men de senaste månaderna har jag gått igenom, flyttat, tagit bort, skrivit nytt, slipat och putsat.

Den har ingen titel än, annat än en som är högst intern för att jag ska kunna namnge mappen som filerna ligger i. Jag tycker titlar är svårt, nästan det svåraste i hela skrivprocessen.

Men det går i alla fall framåt. Jag har bytt kön på en av huvudpersonerna. Två gånger. Jag har insett att jag varit för snäll mot karaktärerna. Så kan vi inte ha det. Jag har lagt till en ny huvudperson som inte fanns med från början och jag måste fatta beslut kring vilka element som ska finnas med och är relevanta för historien.

Det handlar om att hitta formen på berättelsen. Vilka scener som ska vara var. Har jag lämplig balans mellan huvudpersonerna? Händer det någonting spännande eller är det bara långa monologer som jag har skrivit när jag inte riktigt visste vad som skulle hända?

På många sätt är den här berättelsen mycket mer komplicerad än Kalldrag. Jag har flera huvudpersoner och flera berättelser inom berättelsen som ska vävas samman.

Ibland har det känts hopplöst, och ibland har jag avslutat ett skrivpass med en hybris som skulle kunna få Zlatan att framstå som ödmjuk. (Obs, jag kan inget om fotboll. Googlade. Det kallas research.) 

Men det viktigaste är att berättelsen börjar kännas tight. Som att jag inte bara betraktar personer som gör någonting, utan att jag faktiskt slukas av berättelsen. Den vision jag har haft från början syns i texten och det är otroligt tillfredställande. Det är ett tecken på att jag börjar bli klar. Att det funkar.

Men det finns fortfarande saker att fixa, kapitel som är oskrivna, och jag har satt en deadline för mig själv att manuset ska vara klart innan den sista mars.

 Och nu när jag har berättat det här så har jag inga möjligheter att backa på det. 😉


2016

Så här i de sista skälvande timmarna är det populärt att summera året som gått.

2016 var på många sätt ett hemskt år. Obeskrivliga hemskheter i många delar av världen, människor på flykt, ett allt mer omänskligt politiskt klimat och flera älskade artister som lämnat oss. De är för många för att nämna, men inom fantastiken förlorade vi bland andra Alan Rickman som var oförglömlig i rollen som Snape. Star Wars-universat hade ett svårt år trots två nya bra filmer. Erik Bauersfield (rösten bakom Admiral Ackbar (”It’s a trap!”) och Bib Fortuna (”Die wanna wanga”)), Kenny Baker (R2D2) och Carrie Fisher (general/prinsessan Leia) lämnade oss.

Men på ett personligt plan har det varit ett bra år. Jag har skrivit fyra noveller. Två till Fria Ligan och Mutant År Noll (”Observatören”, som var med i Fria Ligans kickstarter för Maskinarium och ”Hemlängtan” som kommer i en Mutant-antologi av Fruktan nästa år), ”Detta levande offer”, som publicerades på Swedish Zombie Förlag och ”Sommarlov”, ännu en novell med Fruktan till en kommande antologi. Jag medverkade också i ”13 svarta sagor om superhjältar” med novellen ”Pandemonium” (som jag visserligen skrev 2015, men den publicerades 2016).

kalldrag_fyrverkeriMen störst av allt under 2016 var att min nya roman ”Kalldrag” släpptes i augusti. En stor del av året gick åt till redigering och den har fått en hel rad helt fantastiska recensioner.

Jag har fått förmånen att teckna agentavtal med fantastiska Marthina Elmqvist på Ophelia Publishing. Dessutom blev jag invald i Sveriges Författarförbund, Författarcentum och kan numera stolt kalla mig medlem i både Fruktan och Fantastisk Podd.

Många är lättade över att 2016 är över, men själv är jag väldigt stolt och glad över det gångna året.

Vem vet vad 2017 kommer ge, men enligt planen så kommer min debutroman ”Där ute i mörkret” ut i ny uppdaterad version. Jag kommer också att ge ut en ny roman som utspelar sig i samma värld som både ”Kalldrag” och ”Där ute i mörkret”, samt medverka i ett par antologier. Sen blir det väl i vanlig ordning några fler noveller också. Jag hoppas också snart kunna offentliggöra några riktigt spännande nyheter som ligger i pipelinen.

Så tack, 2016. Nu tar vi oss an 2017.

Här hittar du mig och Kalldrag i december

Kom förbi och säg hej!
0125-KALL-OMSL-HOI-vs6

 

Författarsamtal med Niklas Lindroth

niklas-och-markus-liggande-mzr6ma1bcfnrqg7itnhickdjpxkmxj4qog9xemfansJag och Niklas Lindroth, författare till den psykologiska thrillern Undertryck, brukar skriva på samma fik i Stockholm. Vi har även en hel del diskussioner om skrivande och allt som hör orden till. Nyligen hade vi ett samtal om inspiration och hur vi jobbar.

Niklas: “Är inspiration en myt eller viktig del i skrivandet? Kan man vänta på inspiration eller är det bara att köra på?”

Markus: “Det är en myt. Delvis i alla fall. Det är klart att om man har inspiration så flödar texten bättre när man väl sätter sig för att skriva. Men inspirationen brukar också infinna sig när man börjar knacka på tangenterna eller sätter pennan mot pappret. Eller hur tänker du?”

N: “Jag tänker nog något åt det hållet: att inspirationen kommer när man sätter igång, inte tvärtom. Tyvärr är det där med ‘jag måste ha inspirationen’ en myt som jag trodde på under väldigt lång tid i början av min skrivarkarriär. Kanske blev det en ursäkt till att jag aldrig blev klar: Inspirationen fanns inte där. Numera har jag en tavla vid mitt skrivbord där det står Skriv. Så fort det går tungt är det bara att lyda.

Okej, men när du väl är inspirerad, tycker du att skrivandet eller resultatet skiljer sig åt då?

M: “Det rinner på bättre som sagt, men det behöver inte nödvändigtvis bli bättre text. När jag tittar tillbaka på vad jag har skrivit kan jag sällan avgöra vad som har skrivits när jag varit inspirerad jämfört med när jag inte varit det.”

N: “Jag märker nog framför allt att det går snabbare när inspirationen finns där, tio sidor känns plötsligt som två. Och det motsatta, när inspirationen inte finns kan en sida kännas som en lång, torr öken man måste korsa. Men går det att försätta sig i inspiration då? Skriver du till exempel till musik?

M: “Nej, musik har aldrig funkat för mig. Jag blir distraherad av texten. Många har föreslagit att jag ska lyssna på instrumental musik, men jag tycker inte att det funkar heller.”

N: “För mig är det tvärtom, jag får alltid en massa idéer och uppslag när jag lyssnar på musik. Fast det är sällan de passar in i det jag skriver just nu – så jag är inte säker på att det är en fördel. I morse, till exempel, lyssnade jag på Black Parade med My Chemical Romance på väg hit. I raderna Because one day I’ll leave you / A phantom to lead you in the summer / To join the black parade, är ju en hel berättelse i sig! Fast det är inte den jag ska skriva nu …

På tal om musik förresten, hur tycker du om att skriva när du inte sitter här på fiket med mig?”

M: “Jag varierar vilt! Oftast är det fiket, men under perioder sitter jag hemma ensam, när resten av familjen lämnat lägenheten. Jag tror att jag behöver variera mig för att inte fastna. Senast jag skrev riktigt mycket satt jag på ett tåg.”

N: “Som åkte en väldigt lång sträcka, då eller?”

M: “Det var på väg hem från Andra Världar-bokmässan i Mora. Jag fick ihop drygt 3000 ord på den resan.”

N: “Oj, jag borde också boka en biljett. Okej, så just musik funkar inte för dig. Använder du andra författare eller förebilder som inspiration?”

M: “Jag kan bli väldigt inspirerad av att höra om andra författares rutiner eller sätt att skriva. När jag till exempel läser om författare som skriver sina första utkast för hand i speciella anteckningsböcker händer det att jag styr stegen mot närmaste pappershandel för att klämma och känna på pennor och anteckningsböcker. Men att själv göra på samma sätt funkar inte. Jag behöver tangenter.”

N: “Att skriva med penna har jag också testat, men det är inget för mig. Det går för långsamt! Det knepet jag faktiskt har tagit till mig är historien om hur Jan Guillou avslutar dagens pass mitt i en mening, som han sedan kan plocka upp nästa dag. Det har jag faktiskt testat och det är inte så dumt. Tidigare har jag haft jobbigt att komma igång första halvtimmen, när jag har ett vitt blad framför mig.

Men något jag brukar akta mig för är att läsa eller lyssna på en bok precis innan skrivpasset. Då är det alltför lätt att den andra författarens ton rinner över i min text. Då får jag sitta och slita för att hitta tillbaka till min egen stil.”

M: ”Det har bara hänt en gång, att jag haft problem med att läsa innan jag ska skriva.  Det var när jag skulle skriva en novell på engelska. Jag brukar vanligtvis skriva i tredje person preteritum (det som hette imperfekt förr i världen), men på engelska gick det inte, och jag tror att det är för att jag läste Blackbirds av Chuck Wendig samtidigt. Han skriver i presens och därför blev min novell ‘Outpost Eleven’ också i presens.

Men hur gör du för att motivera dig att skriva, eftersom vi är överens om att det inte funkar att vänta på inspiration?”

N: “Jag tror på rutiner. Jag försöker skriva 1-2 timmar varje morgon innan jag börjar jobba. Och ett par kvällar i veckan. Jag jobbar ju som copywriter och skribent med eget företag, så mina jobbtider är ganska flexibla. Även om jag inte alltid följer rutinerna, blir det alltid lättare att komma igång när jag vet att ‘nu är det skrivtid’. Någonstans läste jag ett råd om att avsätta en viss tid då du bara får skriva. Det är okej om du inte gör det, men du får inte göra någonting annat istället. Till slut blir det så tråkigt att inte göra någonting alls, att du börjar skriva. Det tyckte jag var ett bra tips. Hur gör du själv – har du lätt att sätta dig ned och bara börja?”

M: ”Jag tror också starkt på rutiner. Det är klart att det kan vara tungt att komma igång ibland, men för min del mår jag dåligt om jag inte får skriva. Jag skriver nästan uteslutande på morgonen. Det funkar för mig, då kan jag gå till jobbet sedan och ändå känna att jag fått mitt skrivande gjort den dagen. Men apropå att ha tråkigt så är det precis det rådet jag har hört från Neil Gaiman i en intervju. Att ha tråkigt tvingar hjärnan att aktivera sig med något och då kan man använda det för att skriva.”

N: “Så vad skulle ditt tips vara till någon som hamnat i den ökända ‘skrivkrampen’, när inget kommer ut eller verkar bra?”

M: ”Jag önskar jag hade något magiskt knep, men det är det gamla vanliga: Sätt igång. Det spelar ingen roll om det är dåligt eller bra. Se bara till att få ihop ord. Det är under redigeringen man gör det bra i alla fall.

Mitt mål är 1000 ord om dagen, men om jag någon dag bara får ihop 300 eller ens 100, så har jag i alla fall skrivit något. Så sätt ett mål att i alla fall få ihop ett visst antal ord, eller tecken, eller sidor, eller vad för slags måttstock som känns rimlig. Men du kanske har något annat knep?”

N: ”För många år sedan försökte jag illustrera problemet för en copykollega som var rädd för det vita bladet och att komma igång: Se framför dig hur du kommer ut till torpet efter en lång vinter och sätter på vattnet. Det som kommer ut först är bara en brun sörja. Men om du låter det rinna blir det lite renare för varje minut och till slut är det klart, drickbart vatten. Det är samma sak med skrivandet. Så jag får nog citera dig och tavlan jag har på skrivbordet: ‘Skriv’.”

M: ”En mycket bra liknelse! Det är okej om det bara är nonsens i början!”

 

Niklas Lindroth debuterade med sin psykologiska thriller Undertryck i augusti 2015. Läs mer om Undertryck här eller köp boken här.

Markus Sköld släppte Kalldrag, en skräckroman i bruksmiljö, i augusti 2016. Boken går att köpa här. Markus har även deltagit i en rad antologier och har skrivit flera e-singlar, bland annat Detta levande offerArca Ferrum och Det svarta molnet.

På gång

Mycket redigering just nu, vilket är roligt. Men jag saknar verkligen att skriva på något nytt, så jag kämpar på för att bli färdigt med allting och ser fram emot att få köra igång med nya berättelser.

Men jag har lite aktiviteter på gång också.

andra_varldar_2016-posterAndra världar

Nu på lördag, den 15:e oktober, är det dags för fantastikbokmässan “Andra Världar”, den här gången på Mora Bibliotek. Tyvärr är det sista gången den här bokmässan anordnas, så se till att ta er dit om ni kan.

Jag kommer att vara där och sälja Kalldrag, och kanske en och annan antologi. Vi får se.

Författarevent på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan 19 oktober

Jag kommer att prata om Kalldrag och skrivande, mingla och signera böcker. Det blir kul!

luncon_beem-02-768x713LunCon 2016 i Lund, 22–23 oktober

MalmöFandom anordnar, på 60-årsjubileet av Sveriges första science fiction-kongress, ännu en Lundakongress: LunCon 2016.

Jag kommer att vara där och umgås med trevliga människor, sitta i skräckpanel och sälja en och annan bok kanske.

En hemsökt bok

IMG_3714Kalldrag har varit ute i handeln i lite över en vecka nu. Det initiala mottagandet har varit mycket positivt och jag är väldigt glad för att så många människor har uppskattat boken. Tack till alla er som skrivit recensioner och hört av er med hejarop och rapporter om ryslig läsning!

Men en historia om Kalldrag gör mig särskilt nöjd, nämligen något som jag fick höra från mitt förlag, HOI. Så här skrev marknadsansvarige, Susanne Ahlenius, på Instagram:

Den här boken Kalldrag av har spökat på Hoi kontoret 😱 jag har ställt upp den på bokhyllan vänder mig om och går några meter. Pang. Vänder mig om… Boken ligger bakom mig. Två meter från bokhyllan.
Samma sak händer ngr dagar senare när kollegan sitter själv och jobbar. Pang. Boken ligger bakom hennes stol några meter bort.
Törs du läsa?
#hoiförlag #kalldrag #ondaväsensomaldrigskullesläpptsfria

Att ha flera bollar i luften

När det gäller råd om hur man ska skriva finns det nog lika många som det finns författare.

Anledningen till det tror jag är att det inte finns ett rätt sätt att skriva. Inom IT pratar man ofta om best practices. Men jag har hört Jeff Sutherland, en av uppfinnarna av Scrum, säga “Best practicies are just solutions to other peoples problems.”

Det ligger något i det. Vi fungerar alla olika och något som fungerar för en person kanske inte alls fungerar för någon annan.

Vissa klarar sig inte utan ett detaljerat synopsis. Andra tappar intresset om man “redan vet hur det ska gå”. Man pratar om plotters och pantsers, dvs en del planerar sin berättelse i förväg och andra skriver fritt by the seat of their pants.

Stephen King är förmodligen den mest välkända pantsern. I sin bok Att skriva beskriver han processen som att berättelsen redan finns där – som ett dinosaurieskelett – och ditt jobb som författare är att varsamt frigöra benen från all jord, allt damm och all sten.

Ett annat vanligt råd är att man ska avsluta vad man håller på med innan man börjar på något nytt. Att man tappar kontexten för sin berättelse om man inte fokuserar på enbart den tills den är klar.

Jag håller inte med.

Man kanske tappar inspirationen, kanske kommer till ett vägskäl som man inte kan besluta om. Kanske får man en ny idé som inte alls passar in i det man för närvarande håller på att skriva och det är omöjligt att släppa tanken.

Istället för att tvinga mig själv att fortsätta, kanske stressa fram till ett dåligt slut, tycker jag att det är bättre att lägga undan den ett tag och skriva någonting annat.

Visst, det finns risker. Man kan finna sig själv sittande med tjugo ofärdiga manus, men som med allting här i livet behöver man väga riskerna mot fördelarna.

Ibland behöver en berättelse vila för att man ska kunna komma tillbaka med den och göra det bästa man kan av den. Och vad gör man i så fall av skrivtiden tills det händer? En framstressad berättelse med tankarna på det där fantastiska nya man vill skriva blir inte bra.

Det viktiga är att göra ett ärligt försök att faktiskt göra saker färdigt. (Minns Neil Gaiman’s Eight rules of writing) Det är trots allt ett jobb, såvida man inte bara skriver för sig själv. I så fall spelar ingenting av det här någon roll.

Men jag tror också att man inte bör ha för många projekt samtidigt. Men två, tre eller fyra är inte fel. Då har man (förhoppningsvis) alltid en framkomlig väg när det är dags att sätta sig och skriva.

Så med det sagt, vad håller jag på med just nu?

  • Jag skriver på en ny SF-novell. Jag har bara kommit halvvägs och den är redan på väg att bli för lång för att få kallas novell längre. Det kommer att bli en berättelse som knyter ihop mina tidigare SF-noveller: Det svarta molnet, Arca Ferrum och Outpost Eleven.
  • Jag jobbar på en novell till Mutant År Noll. Försöker vrida storyn ett kvarts varv för att få till rätt stämning.
  • Jag spånar också på ett bidrag till ett annat spännande projekt som jag inte riktigt kan prata om än. Men ni ska veta att det kommer att bli fantastiskt! Jag är förvånad att ingen annan redan har gjort det. Så bra är det!
  • Samtidigt kastar jag misstänksamma blickar på mitt bokmanus som jag borde ta tag i och börja redigera. Det är en skräck/urban fantasy-berättelse som utspelas i en mellanstor stad i södra Norrland.

Utöver det försöker jag lista ut det här med att marknadsföra min kommande roman, Kalldrag, som släpps i augusti.

Superhjältar och Swecon

På fredag släpps superhjältarna lösa på Sweconsuperhjaltar

Alla berättelser i antologin handlar om superhjältar i svensk tappning. D
et är lite mörkare, lite grymmare, inte fullt så färgglada kostymer. Typiskt svenskt helt enkelt.

Jag sitter nu för fullt och förbereder mig inför paneldiskussionen om superhjältar, som är på söndagen, men jag kommer att vara där under hela helgen.

Vi ses väl där?