Att skriva för hand

Jag har aldrig riktigt skrivit för hand. Åtminstone inte i modern tid. Jag har helt enkelt identifierat mig som en tangentbordsmänniska.

Men någonstans i ryggraden har det ändå funnits nån slags romantiserad idé om hur det skulle vara att skriva för hand. Och i vintras bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle önska mig en reservoarpenna i födelsedagspresent.

Lamy_AL-StarJag fick en Lamy AL-Star av mina barn, vilket innebar att jag var tvungen att åtminstone försöka skriva nåt för hand.

Hittills har jag skrivit ungefär en tredjedel av ett romanmanus och jag börjar förstå varför de som skriver för hand tycker att det är så fantastiskt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det utan att det låter högtravande och flummigt. Vi kan direkt glömma de trötta klyschorna om att papper och penna inte får slut på batteri eller att man inte blir distraherad av internet och sociala medier. Mobilen ligger fortfarande där intill och kan vara precis lika störande som vanligt med sina notiser. Och även om pennan inte kan få slut på batteri så FÅR den slut på bläck, vilket innebär att den behöver fyllas på med jämna mellanrum.

Men vad som händer, i alla fall för mig, är att jag kommer närmare texten när varje ord måste ritas för hand. Den fastnar i hjärnan på nåt sätt, och eftersom jag transkriberar kapitel för kapitel till datorn fastnar det ännu mer. Dessutom ger det mig en chans att göra en enkel redigering av texten när den ska föras över. Förhoppningsvis innebär det att jag inte behöver arbeta om lika mycket när jag ger mig på den verkliga redigeringen.

Men utöver de ”rationella” fördelarna så gillar jag känslan av att sätta pennan mot pappret. Jag gillar att det känns som något slags verktygsunderhåll att fylla på bläck. Att jag blir smutsig om fingrarna när jag gör det. Visst fick jag ont i handen de första dagarna, men det har jag tränat bort. Och jag har upptäckt att jag oftare längtar efter att skriva än innan.

Framtiden får utvisa om resultatet blir lika bra som känslan.

Mörk Framtid

mc3b6rk_framtid2Idag släpps en ny science fiction-serie på Storytel Original Kids (15+).

Det är en nyskriven direkt-till-ljudbok-serie med individuella berättelser som alla utforskar temat ”vad kan gå snett med teknik”, eller ”vad kan hända om du förlitar dig för mycket på den”. Tänk Black Mirror på svenska.

Den består av tio fristående avsnitt och släpps som sagt idag, precis lagom inför höstlov och Halloween. Serien heter Mörk Framtid och är skriven av Boel Bermann, Erik Odeldahl och mig.

Det var länge sen jag hade så roligt med nåt jag skrivit. Självklart var det svårt ibland, men minnet jag har är snarare att det bara flöt på, att ord och twistar uppstod ur tomma intet, så där som man drömmer om att det ska vara när man skriver.

Lyssna här eller läs mer om Mörk Framtid på Fruktan.se.

(P.S. Om du är intresserad av recensionsexemplar, hör av dig till mig på markus@markusskold.se)

Kalldrag i Danmark och Zonen vi ärvde

Kold træk_cover_CMYKIdag släpps Kalldrag i Danmark vilket innebär att jag numera kan kalla mig en ”internationell författare”. 🙂

Det är så overkligt att jag knappt kan tro det. Jag är väldigt spänd på vad de danska läsarna ska tycka om ”Kold træk”, men jag hoppas så klart att jag kommer att skrämma vettet ur dem.

Den 10-12 november är det bokmässa i Köpenhamn. Jag tänkte åka dit för att lansera boken och jag hoppas att jag träffar en massa läsare där.

Men innan dess är det bokmässa i Göteborg! Det ska bli så kul att träffa alla vänner som jag bara ser på mässor och konvent. Varför bor ni på så konstiga platser, hörrni? 😉

ZVA_banner_600x600pxDär smygsläpps också ”Zonen vi ärvde” – en Mutant År Noll-antologi som jag och de begåvade kollegorna i skrivargruppen Fruktan skrivit. Vi kommer att signera både fredag och lördag i Fria Ligans monter som ligger i Fantastikgränden.

Jag har två noveller med i antologin. ”Observatören” som handlar om en robot som bevakar en ark (den gavs också ut som ett stretchgoal inför lanseringen av Mutant Maskinarium), och ”Hemlängtan”, som handlar om Kami, en zonstrykare som beger sig lite för långt ut i zonen och hittar en övergiven byggnad som verkar lite för bra för att vara sann.

13superskurkar Senare kommer också ”13 svarta sagor om superskurkar” från Swedish Zombie, där min novell ”Killswitch” är en prequel till min novell ”Pandemonium” från ”13 svarta sagor om superhjältar”.

Förutom det så är jag äntligen klar med min nästa roman. Titeln är än så länge intern, men jag hoppas kunna komma med lite mer nyheter kring den snart.

DÄR UTE I MÖRKRET är tillbaka

För ganska precis fem år sedan debuterade jag som romanförfattare. Där ute i mörkret var en bok som jag jobbat på i flera år och skickat till otaliga förlag, men precis när jag hade gett upp tanken på att just den boken skulle bli utgiven hörde ett litet förlag av sig och var intresserade.
Boken gavs ut, men endast som e-bok. Förlaget jobbade enbart med e-böcker.

duim_omslag_1400px_300dpi

Nytt omslag

För lite drygt ett år sedan fick jag beskedet från förlaget att de inte skulle hålla på med romaner längre, och tog bort alla sina romantitlar från handeln. Alltså fanns Där ute i mörkret inte längre tillgängligt någonstans.

Vilket var synd. Jag har hört från flera som läst Kalldrag att de skulle vilja läsa mer av vad jag har skrivit, men när min debutroman inte längre går att få tag på blir det ju lite svårt. De är tvungna att vänta på min nästa roman (ja, den är snart klar), men processen att ge ut böcker är tidskrävande, och jag själv vill också att Där ute i mörkret ska finnas tillgänglig.

Men samtidigt har jag utvecklats som författare, något som blev tydligt när jag läste igenom mitt originalmanus av Där ute i mörkret, och jag tänkte att om jag ska ge ut den igen så ska jag åtminstone gå igenom texten så att den är i så bra skick som möjligt, utan att för den skull ändra på berättelsen. Jag tycker inte om när upphovspersoner gör sånt, ändrar på redan färdiga berättelser för att de ”har ändrat sig”, eller ”kommit på nåt bättre sätt”.

Så den är nya uppdaterade utgåvan är precis samma historia som den alltid varit. Jag har skalat bort en del repetitioner, rätat ut språket med hjälp av min fantastiska redaktör Frida Eriksson och anlitat samma briljanta omslagsdesigner som gjorde omslaget till Kalldrag – Cecilia Pettersson på Pica Pica Design – för att göra ett nytt omslag till boken.

omslag_dar-ute-i-morkret

Ursprungligt omslag

Jag har helt enkelt gjort mitt yttersta för att blåsa nytt liv i den här boken, utan att ändra på berättelsen.

Och för att hedra det faktum att boken tidigare enbart funnits som e-bok så släpper jag e-boken först. Från och med på måndag den 12:e juni finns den den utgåvan av Där ute i mörkret tillgänglig där du köper e-böcker och på biblioteken.

Men det är inte allt. Jag väntar just nu på att provtrycket av pocketen ska levereras, och om allt ser bra ut så ska det inte dröja så lång tid innan den även finns i pocket för första gången någonsin. Säg i slutet på juni för att vara säker.

Att färdigställa ett bokmanus

Nästa bok börjar ta form.

img_4080

Min iPad på mitt ”kontor”

Redan innan Kalldrag kom ut hade jag ett råmanus ”färdigt”, men de senaste månaderna har jag gått igenom, flyttat, tagit bort, skrivit nytt, slipat och putsat.

Den har ingen titel än, annat än en som är högst intern för att jag ska kunna namnge mappen som filerna ligger i. Jag tycker titlar är svårt, nästan det svåraste i hela skrivprocessen.

Men det går i alla fall framåt. Jag har bytt kön på en av huvudpersonerna. Två gånger. Jag har insett att jag varit för snäll mot karaktärerna. Så kan vi inte ha det. Jag har lagt till en ny huvudperson som inte fanns med från början och jag måste fatta beslut kring vilka element som ska finnas med och är relevanta för historien.

Det handlar om att hitta formen på berättelsen. Vilka scener som ska vara var. Har jag lämplig balans mellan huvudpersonerna? Händer det någonting spännande eller är det bara långa monologer som jag har skrivit när jag inte riktigt visste vad som skulle hända?

På många sätt är den här berättelsen mycket mer komplicerad än Kalldrag. Jag har flera huvudpersoner och flera berättelser inom berättelsen som ska vävas samman.

Ibland har det känts hopplöst, och ibland har jag avslutat ett skrivpass med en hybris som skulle kunna få Zlatan att framstå som ödmjuk. (Obs, jag kan inget om fotboll. Googlade. Det kallas research.) 

Men det viktigaste är att berättelsen börjar kännas tight. Som att jag inte bara betraktar personer som gör någonting, utan att jag faktiskt slukas av berättelsen. Den vision jag har haft från början syns i texten och det är otroligt tillfredställande. Det är ett tecken på att jag börjar bli klar. Att det funkar.

Men det finns fortfarande saker att fixa, kapitel som är oskrivna, och jag har satt en deadline för mig själv att manuset ska vara klart innan den sista mars.

 Och nu när jag har berättat det här så har jag inga möjligheter att backa på det. 😉


2016

Så här i de sista skälvande timmarna är det populärt att summera året som gått.

2016 var på många sätt ett hemskt år. Obeskrivliga hemskheter i många delar av världen, människor på flykt, ett allt mer omänskligt politiskt klimat och flera älskade artister som lämnat oss. De är för många för att nämna, men inom fantastiken förlorade vi bland andra Alan Rickman som var oförglömlig i rollen som Snape. Star Wars-universat hade ett svårt år trots två nya bra filmer. Erik Bauersfield (rösten bakom Admiral Ackbar (”It’s a trap!”) och Bib Fortuna (”Die wanna wanga”)), Kenny Baker (R2D2) och Carrie Fisher (general/prinsessan Leia) lämnade oss.

Men på ett personligt plan har det varit ett bra år. Jag har skrivit fyra noveller. Två till Fria Ligan och Mutant År Noll (”Observatören”, som var med i Fria Ligans kickstarter för Maskinarium och ”Hemlängtan” som kommer i en Mutant-antologi av Fruktan nästa år), ”Detta levande offer”, som publicerades på Swedish Zombie Förlag och ”Sommarlov”, ännu en novell med Fruktan till en kommande antologi. Jag medverkade också i ”13 svarta sagor om superhjältar” med novellen ”Pandemonium” (som jag visserligen skrev 2015, men den publicerades 2016).

kalldrag_fyrverkeriMen störst av allt under 2016 var att min nya roman ”Kalldrag” släpptes i augusti. En stor del av året gick åt till redigering och den har fått en hel rad helt fantastiska recensioner.

Jag har fått förmånen att teckna agentavtal med fantastiska Marthina Elmqvist på Ophelia Publishing. Dessutom blev jag invald i Sveriges Författarförbund, Författarcentum och kan numera stolt kalla mig medlem i både Fruktan och Fantastisk Podd.

Många är lättade över att 2016 är över, men själv är jag väldigt stolt och glad över det gångna året.

Vem vet vad 2017 kommer ge, men enligt planen så kommer min debutroman ”Där ute i mörkret” ut i ny uppdaterad version. Jag kommer också att ge ut en ny roman som utspelar sig i samma värld som både ”Kalldrag” och ”Där ute i mörkret”, samt medverka i ett par antologier. Sen blir det väl i vanlig ordning några fler noveller också. Jag hoppas också snart kunna offentliggöra några riktigt spännande nyheter som ligger i pipelinen.

Så tack, 2016. Nu tar vi oss an 2017.

Här hittar du mig och Kalldrag i december

Kom förbi och säg hej!
0125-KALL-OMSL-HOI-vs6