Hemvändarresan

Jag spenderade slutet av förra veckan i Hofors. 

  Fredrik Nylén, Madeleine Bäck och jag, modererade av Pia Möller AnderssonPå torsdagskvällen var jag inbjuden tillförfattarmässa, där jag tillsammans med Madeleine Bäck och Fika-Fredrik Nylén satt på scenen och besvarade frågor och därefter minglade med besökarna. Det var roligt att se att så många prioriterade en kväll på Folkets hus trots att det var någon slags hockeymatch samtidigt.

På fredagen var jag på Petreskolan. Min gamla grundskola. Mycket har ändrats. De har ett otroligt fint fik i anslutning till ett bibliotek precis vid entrén. Ett definitivt lyft mot elevrummet på min tid: en unken källarlokal. Men när man kommer in i de gamla korridorerna ser det bekant ut. 

Det är en speciell känsla att komma tillbaka till sin gamla högstadieskola. Minnen som dyker upp. Man minns tillfällen, scener från det förflutna som dyker upp i huvudet. Som den där gången när tyskaläraren, röd i ansiktet, drämde pekpinnen i katedern så att den gick sönder och skrek ”Que!”. Jag minns inte varför. Men någonting måste vi ha gjort som fick honom att växla till spanska.

Jag minns också hur det var att sitta vid skåpen och vänta på nästa lektion. Känslan av att inte riktigt passa in. Jag ska inte säga att jag var mobbad, men det fanns alltid några som kom med gliringar och jag kände mig aldrig speciellt populär.

Men i fredags var jag där igen för att prata med åttondeklassare. Jag var där i egenskap av författare, för att berätta om hur det är att vara författare. Om att skriva.

 Jag hade tre lektioner. Först 8c, sedan 8a och slutligen 8b. 

PetreskolanAtt prata inför högstadieelever är skräckinjagande. 

När man pratar inför vuxna finns det alltid några som förstår hur osäker och nervös man är, och gör sitt bästa för att le och nicka från publiken. Högstadieelever har inte den instinkten. 

Men trots det tyckte jag mig kunna se ett intresse från fler och fler av eleverna. Och efteråt var det många av dem som ville att de skulle läsa Kalldrag gemensamt i klasserna.

När jag var klar vid lunch var jag helt slutkörd men hade också en känsla av otroligt välbefinnande i kroppen.

Det är alltid krävande att prata inför folk. Men när man får känslan av att nå fram, då är det precis samma känsla som när någon gillar ens bok. Och särskilt tillfredsställande är det att nå fram till unga människor.

Författarintervju Marcus Olausson

För en tid sen blev jag grillad av fantastikförfattaren Marcus Olausson. Nu är det dags att vända på spotlighten och höra vad som händer i huvudet på Marcus med c.

Du har många järn i elden. Inte bara släppte du i höstas Nattlöpare – som är tredje delen i din fantasyserie – du har också bevisat din förträfflighet som novellförfattare och jobbar aktivt med ditt eget projekt Fantastikhjälpen. Kan du berätta lite om Drömverk?

Fantastikhjälpen är ett initiativ för att samla in pengar till välgörenhet. Det första projektet är boken Drömverk som är en urban fantasy för barn och ungdom 9-12). Allt föddes egentligen ur min frustration över världsläget med alla människor som flyr från krig. Krig som inte bara påverkar nuet utan även kommande generationer, där barnen är de största förlorarna. Jag ville göra något mer än att bara samla in pengar och då kom jag att tänka på en bokidé som jag haft i ganska många år. Nu såg jag ett sammanhang där jag kunde använda min idé och samtidigt visa att det är människor av kött och blod som flyr från konflikter. Att det är rädslor som styr oss och att gemensamma drömmar är en väg bort från rädslorna. I Drömverk får vi följa den ensamkommande Nahrina vars far och bror dött i ett krig och hennes mamma försvann när deras flyktingbåt sjönk på medelhavet. Ensam och förtvivlad hamnar hon i familjehem i Trollhättan och försöker hantera all den sorg hon bär inom sig. En dag får hon en bok av en främmande pojke och boken visar sig ha magiska egenskaper. När så även en varelse följer med henne ut ur en mardröm så är det upptakten till ett fantastiskt äventyr bland allsköns fantasivarelser i parallellvärlden Avigsidan. Sakta börjar hon ta sig tillbaka till livet igen och hittar hopp bland all sorg. Berättelsen är inspirerad av böcker som Den oändliga historien, Narnia och kanske en slev Harry Potter, fast med min egen twist på det hela. Jag vill hitta glädje och lekfullhet mitt i allt det mörka och allvarliga.

Du skriver inom en rad olika fantastikgenrer som fantasy, steampunk och skräck. Har du någon favoritgenre att skriva i?

Den gemensamma nämnaren är fantastik. Jag vill ha något övernaturligt eller skriva om något som ännu inte finns eller kanske aldrig kommer att finnas. Göra det overkliga verkligt och begripligt. Ett sätt att utforska teorier och filosofera fritt, utan avgränsningar. Att med öppet sinne ge mig ut i det okända. Just nu skriver jag mer och mer science fiction-noveller vilket är riktigt kul och har gett blodad tand. Till och med lite priser i novelltävlingar. Jag tror faktiskt inte att jag har en favorit bland fantastikgenrerna. Det handlar mer om att stilla min nyfikenhet och se vart jag kan ta en idé. Ofta är det människan som är central och hur karaktärerna påverkas av det jag utsätter dem för.

Din mest omfattande produktion är fantasyserien Serahema Saporium. Vad var det som gjorde att du valde att skriva fantasy och visste du från början hur många delar det skulle bli i serien?

Sett till antal läsetimmar jag lagt på en viss genre så är fantasy klart överrepresenterad, följd av skräck med science fiction på en tredjeplats. Själva skrivandet däremot var något som växte fram. Jag tillhör inte kategorin som alltid skrivit berättelser sedan jag första gången höll i en penna. Däremot upptäckte jag att jag hade fallenhet för att skriva när vi skrev uppsatser i skolan. Jag fick en idé som jag diskuterade under flera år med vänner innan jag hux flux blev arbetslös och hade tid att skriva. Så jag valde nog inte medvetet fantasy, det var snarare där jag kände mig mest bekväm och det var där mina tankar rörde sig. Jag insåg redan från början när jag stolpade upp storyn att det skulle bli tre delar och skrev serien som en trilogi. Sedan tyckte förlaget att böckerna blev för tjocka så jag har omarbetat dem till en hexalogi och lagt till material så varje bok står på egna ben. De är inte fristående, men jag tycker faktiskt att de tjänade på den här omarbetningen. Jag är grymt nöjd. Skenbart så följer jag klyschorna, men kommer vrida det både ett och två varv. Klassisk episk fantasy med svärta och humor. Episk grimdark?

Du har också skrivit noveller och är aktuell med bland annat ”Det föll från skyn” i Brev från Cosmos (Vildsvinstentakelmonster, grymt (ursäkta gbg-humor)). Hur tycker du det skiljer sig att skriva noveller från romaner, och särskilt romanserier?

Vildsvinstentakelmonster är en underskattad subgenre. Faktum är att jag även deltar i Nr 3 av Brev från Cosmos. Den här gången med två noveller jag vunnit med (Temakarens dotter) och kommit tvåa med (Olori) i två olika novelltävlingar (steampunk respektive sf). Att skriva noveller är utmärkt träning för att skriva romaner då strukturen kan vara snarlik (om man vill). Däremot finns inte utrymme att fördjupa sig i flera karaktärer. Ett misstag jag gjorde vid mina första trevande novellförsök. Nu håller jag mig till en eller max två karaktärer. Det blir mer pang på rödbetan. Att delta i tävlingar sätter ofta upp begränsningar hur lång berättelsen får vara och det har verkligen tränat mig i att skära i mitt material. Ganska rejält också. Dessutom är det en träning i att hålla deadlines. Det allra bästa med noveller är ändå att där kan jag testa nya skrivtekniker och berättarperspektiv, skriva om andra ämnen och i andra miljöer. Ett sätt att utmana mig själv. Min romanserie har fördelen att där kan jag fördjupa mig i karaktärer och story och ha en dramatisk båge som spänner över flera böcker. Det blir ett helt annat djup. Men faktum är att några av de sf-noveller jag har skrivit och kommer att skriva utspelar sig i samma universum (host host) så där blir det en form av serie med emellanåt fristående delar.

Har du en skrivprocess som du följer?

Ja, jag har hittat mina metoder. Jag gör inte alltid helt på samma sätt, men i princip skissar jag löst upp en synopsis som sätter ramarna för berättelsen. Sedan skriver jag på och redigerar under tiden jag skriver. Ofta får man lära sig att inte göra så, men jag är petig och det funkar för mig. Jag har inga fasta tider när jag skriver, men jag skriver ganska ofta och gärna på kvällstid. Åtminstone ett par-tre kvällar i veckan, kanske på en lunchrast. Under intensiva perioder kan det bli mer. I slutändan blir jag klar och det är ändå det viktigaste, att hela tiden fortsätta att producera text. När jag väl är klar är alltså råmanus ganska färdigt och då handlar det mer om att ta bort överflödigt material och leta slaskord som behöver städas bort eller bytas ut. Sedan skickar jag till mina testläsare och redigerar igen. Och igen och igen och igen. Noveller brukar gå snabbare och ofta har jag ett råmanus till en novell klart på ett par-tre kvällar. Om jag kör fast i mina bokmanus brukar det funka bra att skriva noveller emellanåt för att rensa skallen och sedan kunna ta nya tag. Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på processer men de kan vara ett stöd för att komma framåt och kanske för diskussion med testläsare och lektör/redaktör. Men det viktiga är att skriva, så mycket man bara kan. Till slut hittar man sin process.

Håller med fullständigt, det viktiga är att göra det som funkar för en själv. Och sist, vad står på tur härnäst? Vad kan vi förvänta oss för berättelser från herr Olausson framöver?

Just nu jobbar jag mest på Drömverk så att jag kan få ut den till mina testläsare under våren/sommaren. Jag har några spännande researchbesök att göra i diverse byggnader i Trollhättan de närmaste veckorna. Det återstår också en hel del jobb med att jaga sponsorer och ordna finansiering av den boken. Man kan följa alltihop från idé till färdig bok på http://www.fantastikhjalpen.se.

När Drömverk är ute på remiss så ska jag ge mig på redigeringen av del fyra i Serahemaserien. Något jag är riktigt taggad på efter all positiv feedback på Nattlöpare, som den tredje boken heter.

Däremellan kommer jag nog skriva på några novellidéer jag har, bl.a. en på engelska på temat transhumanism och var gränsen går mellan människa och maskin. Det finns att göra med andra ord. 🙂

Jag håller även på att snickra på världsbygget till en hyfsat fristående fortsättning till den första Serahemaserien. Den här gången i en mer dieselpunkig miljö. Och så har jag en ruskig rysarroman som ligger och krafsar i byrålådan. Den ska jag ta tag i när Serahema 1:4 är klar. Det funkar rätt bra att släppa Serahemaböckerna med jämna mellanrum och däremellan ta andra bokprojekt. Det kan låta sjukt produktivt, men Serahemaserien är trots allt relativt färdigskriven så det handlar mest om redigering och komplettering inför varje boksläpp. En stor fördel med att få bokkontrakt först när man skrivit klart serien.

I övrigt ser jag fram emot Kontur/SweCon i maj då jag får träffa fantastikfamiljen igen och bara nörda loss. Kanske svinga en bägare eller två med herr Sköld

Självklart ska vi svinga bägare!

På gång

Mycket redigering just nu, vilket är roligt. Men jag saknar verkligen att skriva på något nytt, så jag kämpar på för att bli färdigt med allting och ser fram emot att få köra igång med nya berättelser.

Men jag har lite aktiviteter på gång också.

andra_varldar_2016-posterAndra världar

Nu på lördag, den 15:e oktober, är det dags för fantastikbokmässan “Andra Världar”, den här gången på Mora Bibliotek. Tyvärr är det sista gången den här bokmässan anordnas, så se till att ta er dit om ni kan.

Jag kommer att vara där och sälja Kalldrag, och kanske en och annan antologi. Vi får se.

Författarevent på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan 19 oktober

Jag kommer att prata om Kalldrag och skrivande, mingla och signera böcker. Det blir kul!

luncon_beem-02-768x713LunCon 2016 i Lund, 22–23 oktober

MalmöFandom anordnar, på 60-årsjubileet av Sveriges första science fiction-kongress, ännu en Lundakongress: LunCon 2016.

Jag kommer att vara där och umgås med trevliga människor, sitta i skräckpanel och sälja en och annan bok kanske.

Boksmälla 2016

Vilken fantastisk bokmässa!

Jag har varit på bokmässan förut. Jag har försökt räkna efter hur många gånger, och jag tror att det här är mitt sjätte år. Eventuellt sjunde. Det spelar inte så stor roll, men faktum är att jag har varit där förut. Vill inte skryta, men jag kan alla smitvägar. Jag vet vilka toaletter och matställen som det är minst kö till.

Trots det var bokmässan helt ny för mig i år.

Det här var första gången som jag hade en faktisk fysisk pappersbok på plats, där det stod mitt namn på omslaget. Jag hade signeringar, det kom fram läsare och pratade, folk ville ta bilder med mig. Det var surrealistiskt. Och fantastiskt roligt!

Bokmässan är alltid fylld av härliga människor, som man kanske bara har haft kontakt med via sociala medier eller möjligen via mejl. Så också i år. Jag vill inte riskera att glömma någon, så därför tänker jag inte försöka lista alla fantastiska människor jag träffade, utan bara säga ett enda stort kollektivt tack till er alla, både gamla och nya bekantskaper.

Avslutar med några bilder från mässan.

Första steget inne på mässgolvet.img_3746

Tre Hofors-författare på samma gång: jag, Madeleine Bäck och Fredrik Nylén.img_3758

En ghitani (från Marcus Olaussons Serahema Saporium-serie) hade invaderat Mörkersdottirs monter i Fantastikgränden.img_3761

Kolla! Mitt namn på signeringsschemat hos SF-bokhandeln.img_3775

Kalldrag i HOI förlags monter.img_3768

Den obligatoriska bilden på utsikten från hotellrummet.img_3776

Även med immigt glas är det en speciell känsla att gå på genomskinligt golv 20 våningar upp.img_3779

Hann inte gå på så många seminarier den här mässan, men klämde i alla fall in Mats Strandberg och Åsa Avdic om ”Att vrida på verkligheten”.img_3780

Och mässans sista seminarium: ”Finns det en nordisk fantasy?”, med Maria Turtschaninoff, Siri Pettersen, Kjartan Yngvi Björnsson och Snaebjörn Brynjarsson, modererat av härliga Helena Dahlgren.img_3781

Redo med signeringspennan.signering-i-sf-bokhandelns-monter-pa%cc%8a-bokma%cc%88ssan

Bokmässan

bokmassan_logoSnart är det bokmässa – den årliga höjdpunkten för många av oss som ser böcker som en viktig del av våra liv.

Jag kommer självklart att vara där!

Oftast kommer jag att hänga runt HOIs monter eller Fantastikgränden i A-hallen, men om du av någon anledning vill vara säker på att hitta mig så har jag följande fasta punkter inbokade:

Torsdag 22/9
13:30 – 14:00 Signering Kalldrag i HOIs monter (B07:60)
15:00 – 16:30 Kulturkollos Bokbloggarmingel (R3)

Fredag 23/9
13:30 – 14:00 Signering Kalldrag i HOIs monter (B07:60)

Lördag 24/9
11:30 – 12:00 Signering Kalldrag i HOIs monter (B07:60)
14:00 – 15:00 Signering 13 svarta sagor om superhjältar i Swedish Zombies monter (A03:52)

Söndag 25/9
11:00 – 11:45 Signering Kalldrag i SF-bokhandelns monter (A02:42)

Vi ses i Göteborg!

BTJ diggar Kalldrag

btj-logoIgår var jag på BTJ-dagarna och presenterade Kalldrag för 120 bibliotekarier och idag fick jag se recensionen som Johan Kennebjörk skrivit i BTJ-häftet nr 22, 2016.

Han skriver bland annat :

“Kalldrag är en kuslig, skickligt flätad bladvändare som står sig väl mot genrens storsäljare.”

Vilken recension! På grund av upphovsrätten är jag förhindrad att publicera den i sin helhet, men jag kan säga att lektören har idel bra saker att säga. Han har dessutom förstått undertonen, nämligen skillnaderna i det sociala spelet mellan storstad och landsbygd.

BTJ står för bibliotekstjänst och varannan vecka skickar de ut ett häfte, kallat BTJ-häftet, där de recenserar nya böcker. En recension där är viktig för bibliotekens beslut att köpa in boken.

Så nu håller jag tummarna att Kalldrag kommer att dyka upp på hyllorna i bibliotek över hela Sverige.

En hemsökt bok

IMG_3714Kalldrag har varit ute i handeln i lite över en vecka nu. Det initiala mottagandet har varit mycket positivt och jag är väldigt glad för att så många människor har uppskattat boken. Tack till alla er som skrivit recensioner och hört av er med hejarop och rapporter om ryslig läsning!

Men en historia om Kalldrag gör mig särskilt nöjd, nämligen något som jag fick höra från mitt förlag, HOI. Så här skrev marknadsansvarige, Susanne Ahlenius, på Instagram:

Den här boken Kalldrag av har spökat på Hoi kontoret 😱 jag har ställt upp den på bokhyllan vänder mig om och går några meter. Pang. Vänder mig om… Boken ligger bakom mig. Två meter från bokhyllan.
Samma sak händer ngr dagar senare när kollegan sitter själv och jobbar. Pang. Boken ligger bakom hennes stol några meter bort.
Törs du läsa?
#hoiförlag #kalldrag #ondaväsensomaldrigskullesläpptsfria