Författarintervju Marcus Olausson

För en tid sen blev jag grillad av fantastikförfattaren Marcus Olausson. Nu är det dags att vända på spotlighten och höra vad som händer i huvudet på Marcus med c.

Du har många järn i elden. Inte bara släppte du i höstas Nattlöpare – som är tredje delen i din fantasyserie – du har också bevisat din förträfflighet som novellförfattare och jobbar aktivt med ditt eget projekt Fantastikhjälpen. Kan du berätta lite om Drömverk?

Fantastikhjälpen är ett initiativ för att samla in pengar till välgörenhet. Det första projektet är boken Drömverk som är en urban fantasy för barn och ungdom 9-12). Allt föddes egentligen ur min frustration över världsläget med alla människor som flyr från krig. Krig som inte bara påverkar nuet utan även kommande generationer, där barnen är de största förlorarna. Jag ville göra något mer än att bara samla in pengar och då kom jag att tänka på en bokidé som jag haft i ganska många år. Nu såg jag ett sammanhang där jag kunde använda min idé och samtidigt visa att det är människor av kött och blod som flyr från konflikter. Att det är rädslor som styr oss och att gemensamma drömmar är en väg bort från rädslorna. I Drömverk får vi följa den ensamkommande Nahrina vars far och bror dött i ett krig och hennes mamma försvann när deras flyktingbåt sjönk på medelhavet. Ensam och förtvivlad hamnar hon i familjehem i Trollhättan och försöker hantera all den sorg hon bär inom sig. En dag får hon en bok av en främmande pojke och boken visar sig ha magiska egenskaper. När så även en varelse följer med henne ut ur en mardröm så är det upptakten till ett fantastiskt äventyr bland allsköns fantasivarelser i parallellvärlden Avigsidan. Sakta börjar hon ta sig tillbaka till livet igen och hittar hopp bland all sorg. Berättelsen är inspirerad av böcker som Den oändliga historien, Narnia och kanske en slev Harry Potter, fast med min egen twist på det hela. Jag vill hitta glädje och lekfullhet mitt i allt det mörka och allvarliga.

Du skriver inom en rad olika fantastikgenrer som fantasy, steampunk och skräck. Har du någon favoritgenre att skriva i?

Den gemensamma nämnaren är fantastik. Jag vill ha något övernaturligt eller skriva om något som ännu inte finns eller kanske aldrig kommer att finnas. Göra det overkliga verkligt och begripligt. Ett sätt att utforska teorier och filosofera fritt, utan avgränsningar. Att med öppet sinne ge mig ut i det okända. Just nu skriver jag mer och mer science fiction-noveller vilket är riktigt kul och har gett blodad tand. Till och med lite priser i novelltävlingar. Jag tror faktiskt inte att jag har en favorit bland fantastikgenrerna. Det handlar mer om att stilla min nyfikenhet och se vart jag kan ta en idé. Ofta är det människan som är central och hur karaktärerna påverkas av det jag utsätter dem för.

Din mest omfattande produktion är fantasyserien Serahema Saporium. Vad var det som gjorde att du valde att skriva fantasy och visste du från början hur många delar det skulle bli i serien?

Sett till antal läsetimmar jag lagt på en viss genre så är fantasy klart överrepresenterad, följd av skräck med science fiction på en tredjeplats. Själva skrivandet däremot var något som växte fram. Jag tillhör inte kategorin som alltid skrivit berättelser sedan jag första gången höll i en penna. Däremot upptäckte jag att jag hade fallenhet för att skriva när vi skrev uppsatser i skolan. Jag fick en idé som jag diskuterade under flera år med vänner innan jag hux flux blev arbetslös och hade tid att skriva. Så jag valde nog inte medvetet fantasy, det var snarare där jag kände mig mest bekväm och det var där mina tankar rörde sig. Jag insåg redan från början när jag stolpade upp storyn att det skulle bli tre delar och skrev serien som en trilogi. Sedan tyckte förlaget att böckerna blev för tjocka så jag har omarbetat dem till en hexalogi och lagt till material så varje bok står på egna ben. De är inte fristående, men jag tycker faktiskt att de tjänade på den här omarbetningen. Jag är grymt nöjd. Skenbart så följer jag klyschorna, men kommer vrida det både ett och två varv. Klassisk episk fantasy med svärta och humor. Episk grimdark?

Du har också skrivit noveller och är aktuell med bland annat ”Det föll från skyn” i Brev från Cosmos (Vildsvinstentakelmonster, grymt (ursäkta gbg-humor)). Hur tycker du det skiljer sig att skriva noveller från romaner, och särskilt romanserier?

Vildsvinstentakelmonster är en underskattad subgenre. Faktum är att jag även deltar i Nr 3 av Brev från Cosmos. Den här gången med två noveller jag vunnit med (Temakarens dotter) och kommit tvåa med (Olori) i två olika novelltävlingar (steampunk respektive sf). Att skriva noveller är utmärkt träning för att skriva romaner då strukturen kan vara snarlik (om man vill). Däremot finns inte utrymme att fördjupa sig i flera karaktärer. Ett misstag jag gjorde vid mina första trevande novellförsök. Nu håller jag mig till en eller max två karaktärer. Det blir mer pang på rödbetan. Att delta i tävlingar sätter ofta upp begränsningar hur lång berättelsen får vara och det har verkligen tränat mig i att skära i mitt material. Ganska rejält också. Dessutom är det en träning i att hålla deadlines. Det allra bästa med noveller är ändå att där kan jag testa nya skrivtekniker och berättarperspektiv, skriva om andra ämnen och i andra miljöer. Ett sätt att utmana mig själv. Min romanserie har fördelen att där kan jag fördjupa mig i karaktärer och story och ha en dramatisk båge som spänner över flera böcker. Det blir ett helt annat djup. Men faktum är att några av de sf-noveller jag har skrivit och kommer att skriva utspelar sig i samma universum (host host) så där blir det en form av serie med emellanåt fristående delar.

Har du en skrivprocess som du följer?

Ja, jag har hittat mina metoder. Jag gör inte alltid helt på samma sätt, men i princip skissar jag löst upp en synopsis som sätter ramarna för berättelsen. Sedan skriver jag på och redigerar under tiden jag skriver. Ofta får man lära sig att inte göra så, men jag är petig och det funkar för mig. Jag har inga fasta tider när jag skriver, men jag skriver ganska ofta och gärna på kvällstid. Åtminstone ett par-tre kvällar i veckan, kanske på en lunchrast. Under intensiva perioder kan det bli mer. I slutändan blir jag klar och det är ändå det viktigaste, att hela tiden fortsätta att producera text. När jag väl är klar är alltså råmanus ganska färdigt och då handlar det mer om att ta bort överflödigt material och leta slaskord som behöver städas bort eller bytas ut. Sedan skickar jag till mina testläsare och redigerar igen. Och igen och igen och igen. Noveller brukar gå snabbare och ofta har jag ett råmanus till en novell klart på ett par-tre kvällar. Om jag kör fast i mina bokmanus brukar det funka bra att skriva noveller emellanåt för att rensa skallen och sedan kunna ta nya tag. Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på processer men de kan vara ett stöd för att komma framåt och kanske för diskussion med testläsare och lektör/redaktör. Men det viktiga är att skriva, så mycket man bara kan. Till slut hittar man sin process.

Håller med fullständigt, det viktiga är att göra det som funkar för en själv. Och sist, vad står på tur härnäst? Vad kan vi förvänta oss för berättelser från herr Olausson framöver?

Just nu jobbar jag mest på Drömverk så att jag kan få ut den till mina testläsare under våren/sommaren. Jag har några spännande researchbesök att göra i diverse byggnader i Trollhättan de närmaste veckorna. Det återstår också en hel del jobb med att jaga sponsorer och ordna finansiering av den boken. Man kan följa alltihop från idé till färdig bok på http://www.fantastikhjalpen.se.

När Drömverk är ute på remiss så ska jag ge mig på redigeringen av del fyra i Serahemaserien. Något jag är riktigt taggad på efter all positiv feedback på Nattlöpare, som den tredje boken heter.

Däremellan kommer jag nog skriva på några novellidéer jag har, bl.a. en på engelska på temat transhumanism och var gränsen går mellan människa och maskin. Det finns att göra med andra ord. 🙂

Jag håller även på att snickra på världsbygget till en hyfsat fristående fortsättning till den första Serahemaserien. Den här gången i en mer dieselpunkig miljö. Och så har jag en ruskig rysarroman som ligger och krafsar i byrålådan. Den ska jag ta tag i när Serahema 1:4 är klar. Det funkar rätt bra att släppa Serahemaböckerna med jämna mellanrum och däremellan ta andra bokprojekt. Det kan låta sjukt produktivt, men Serahemaserien är trots allt relativt färdigskriven så det handlar mest om redigering och komplettering inför varje boksläpp. En stor fördel med att få bokkontrakt först när man skrivit klart serien.

I övrigt ser jag fram emot Kontur/SweCon i maj då jag får träffa fantastikfamiljen igen och bara nörda loss. Kanske svinga en bägare eller två med herr Sköld

Självklart ska vi svinga bägare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s